Det har alltid varit något speciellt mellan Storasyster och Hannes. Redan när de va små så fanns den där kemin. De ses inte så ofta men när de ska ses så är det med längtan och glädje. Idag har jag knappt sett till dem. De har varit ute i skogen i timmar, kommit hem fyllt på vatten, gått på toa eller andra små hem visiter. Naturligtvis ville båda sova på madrassen, jag minns hur en 90 säng var något mysigt och lockande. Ikväll kastar jag mig i min 180 säng och känner mig fri. Ingen som puttar på mig eller vaknar och gör märkliga saker. Om jag känner grabbarna rätt så är de inte hemma före 05 i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar