I över ett år har vi kämpat ( eller sedan vi fick barn, det beror på hur man ser det) med nattning för storasyster. Det senaste halvåret har jag lämnat hemmet två dagar för att slippa höra bråket och de vet att det är ingen ide att skrika efter mig. Nu nattar jag oftast bara två dagar av fem och i kväll hände det. På helgen nattar alltid jag om jag är hemma. Ikväll kom jag hem och barnen råkade se mig, vi kramades och sa godnatt när de sendan snällt följde med pappa upp och gick och la sig... En tillfällighet eller en ny vana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar