Gräsmattan har exploderat i grönska, alla rabatter har små blad som sticker upp. Hela naturen verkar stå och vänta på att få explodera. Jag började gräva för vårt äppelträd och flyttade en växt som jag hoppas tar sig i slänten.
Tjejerna var ute hela dagen. Det är en lättnad att storasyster är klängig och vilar nu när hon är trött efter gårdagens aktivitet. Det fanns en tid då vi valde bort aktiviteter eller had max en per helg för att vi visste att den trötthet som kom var inte det bästa för någon av oss. Vi kämpade med trötthet och oförmåga till att vila. Det är lätt att glömma, idag påmindes jag och kände en tacksamhet. För att vi kan utföra aktiviter och hanter dagen efter. Men jag kände även ett vedmod, vår familj blev drabbade av en sjukdom som skulle inom tid ge en tillfrisknad. Vissa familjer stannar kvar i kampen och det finns inget slut förutom döden. Vissa familje behöver leva i en ständig kamp för sitt barn tills de själva går bort. Det ger ett perspektiv på livet. Ingen resa, sommar, sol eller ledighet kan ta bort den kampen och sorgen som familjer kämpar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar