Tjejmilen

Lera, lera och åter lera och massa taggade tjejer sprang igår tjejmilen. Det var mycket längre än jag mins och otroligt mycket jobbigare. Jag var helt slut en tid och hade inte koll på hur långt jag hade sprungit, jag kände mig lika trött som när jag har sprungit 5km så det måste vara minst 5km men kanske 7km?
Skylten visade sig där det står 3km. ...

Ska jag skratta eller gråta? Fast jag vet att de 3-4 första km är värt för mig. Mycket riktigt, det tuffade på tungt, men det gick. Den sista km var väldigt lång och lite uppför. Men jag ville inte stanna och gå det var så många som hejade och det var så nära. På 1,15 kom jag i mål.
Jag tog för många dextrosol som delades ut efter vägen, 4st vilket gjorde att jag var lätt illamående långt efter. Men idag känner jag i mina ben, men inte alls farligt. Igår kändes det som om jag aldrig skulle vilja springa mer idag kan jag tänka mig en runda ikväll eller imorgon.

Nästa lopp är den 22 sep topp loppet, med picknick.