När normen ifrågasätts och vad är oddsen?

Mornarna är underbara här. Jag tar min egna runda och bara är.

Jag vet inte om ni är som jag, men när det gäller kända personer så vill jag liksom verka normal och inte överdriven när jag möter dem. Bara för att ett känt ansikte står framför mig borde inte ha någon betydelse? Eller?

Helt plötsligt ligger hon där stolen bredvid  mig. Hennes ögon så igenkända och för att inte tala om hennes leende. Det är nu jag ska vara normal och bara le som till vem som helst. Men något inom mig bara vill hälsa, för nog hälsar man på människor som man har sett för!?! Annat vore otrevligt och nästan ouppfostrat! Jag hejdar min impuls och trycker ner mitt behov av att skaka hand och hälsa djupt ner i byxbenen när jag inser att det är bara jag som har sett henne förr, inte hon mig. Det vore idiotiskt att hälsa och hela min mänskliga stolthet/moral skulle krossas. Nej banne mig jag ska vara helt normal. Det är då jag inser naturligtvis för sent, att hon har även sett mig och min normala reaktion är avslöjad, mitt kroppsspråk har avslöjat mig. Likt en förvånad, glad och misstänksam apa står jag nu där naken i bikini med ett snett leende och tänker att inget av det här var normalt. Hon ler dödsvant och går vidare... Jag blir nästan irriterad på hur fan kan man vilja åka till gran Canaria som känd svensk?!? Hon kanske gillar att bli igenkänd, hon är nog inte så där mysig som hon verkar!!! Jag menar det är praktiskt omöjligt att få en meny utan svensktext, det här är lilla Sverige! Jag inser även att mina egna känslor av att känna mig misslyckad går ut över henne. Nej Veronica, det handlar inte om henne, det handlar om dig.

Det tar mig en hel dag att hantera chocken och förbluffningen av hur jag hanterade situationen, det tillhörde inte min syn på mig själv. Jag sippar på mitt vatten och förundras hur lite jag vet om mig själv, och om att mycket handlar om föreväntade föreställningar, fördommar och normer. Jag bestämmer mig för att behandla henne och hennes familj som alla andra vid poolen. Leker barnen då kan jag tala med dem annars är det "vem" som helst.

När nu denna dramatiska upplevelse har lagt sig tror ni inte att en familj från Spånga dyker upp och lägger sig bredvid oss. Vad är oddsen!?! Mitt ansiktsminne kan ibland vara påfrestande, vi känner inte Spånga familjen, har sett dem på öppna förskolan då storasyster var liten. Samma regel gäller med Spångafamiljen, man behöver inte hälsa på alla man känner igen....