Lillasyster vill flytta minst en gång i veckan, jag får inte komma och hälsa på, ingen ska få träffa henne. Jag kan minsann gråta och sakna henne. Jag ska straffas för att jag bestämmer över barn att de inte får äta godis innan maten eller liknande. Efter ett tag brister hon igråt och jag anser att det är härligt att hon vill bo med oss. Andra tankar som ploppar ut innan sömnen kommer är;
Hur kan vi känna så många? Hur kan vi känna Helena och John? Varför är det så? Jag undrar om bebisfrön har ögon, jag tror det, sådana här smala och små, för hur ska de annars hitta fram!?! Vet du mamma jag säger saker som är snälla men ändå bestämt. För set är inte snällt att ljuga.
Kidsen har en bra period, slåss lagomt, lyssnar hyfsat och är villiga till att samarbeta.
Igår var jag i skolan för vi opponerar på varandras uppsatser. Jag var tok nervös för jag var den första som skulle opponer på någon. 25 studenter jag ska hålla samtalet i 30 min två lärare som bedömer oss, det gick bra blev godkänd, inga större hyllningar men klarade det. Imorgon är det min tur att sitta i uppsatts stolen och ta kritik om min uppsats för en vetenskaplig uppsats kan alltid ifrågasättas, det är bara att andas fokuserad reflektera och njuta för det är inte varje dag man sitter i den utsatta stolen. Men huva vad jobbigt, det bästa är att man får veta på en gång om man blev godkänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar