Barnen kollar på en film vi hyrde och kärleken ligger, sover. Efter tre veckors sjukdom börjar jag faktiskt ruttna på det här. Barnen har verkligen varit fantastiska! Vi roar oss hemma, baden och små utflykter, men det är väldigt ensamt. Jag tar mitt vin själv, jag planerar våra dagar själv, jag tänker ut mat och mellan mål själv,jag nattar barnen själv, städar själv, fixar i trädgården själv, det är så sorgligt att bara se den man älskar ligga och inte orka. I kväll kan nattar jag själv och kärleken åker in till akuten och hoppas få hjälp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar