Gröna. 2012

Hela familjen hade åkband, vilket var tur för jag har inte åkt så mycket på länge. 

Nyckelpigan åktes många gånger men blev inte kvällens favorit. Nu har tjejerna blivit större och kan åka själva. Kvällens favorit blev vildamusen.

Vildamusen åkte vi många gånger. Lillasyster älskade den trotts att hon slog huvudet vid första åket, det är svårt att förklara o förstå hur fort det går och att man inte ska häng ut ur vagnen.

Vi fick även sitta kvar i vagnen och åka ett till varv, för det var ingen i kön. "Vildamusen är grymt rolig" sa storasyster. "Min mun sitter här uppe helatiden" sa lillasyster 

Vid varje åk tas ett foto. Vid andra eller tredje åket hade storasyster blivit varm i kläderna och gjorde en grimas, det hade även hennes mamma blivit. När vi kom ner och skulle titta på bilderna så syns inte barnet för mamman tog hela bilden. Mamman hade inte själv den insikten om att hon är mycket större än barnet. Storasyster ser förtvivlad ut och lillasyster sparkar mamman på smalbenet. Barnet som är storaSyster syns inte alls på bilden, hennes ben sticker fram bakom den groteska mamman som gör en ful grimas. Mamman skrattar så tårarna rinner och ber om ursäkt och lovar att det aldrig mer ska hända. Vi lovar att inte prata mer om den saken fast tårarna rinner.

Grönan har en ny åkattaktion i år. Vi, jag och kärleken hade förmånen att få prova den. Farmor och farfar kollade kidsen  medan vi kollade utsikten.