söndag 31 maj 2015

Maran

Genom regn och kalla vindar kämpade 21.000 personer och John var en av dem. Vi hejade stelfrusna efter 15 min, tre  km kvar och han kommer stapplande och är genomfrusen. Tappert får han en tröja och ger inte upp! 


Lillasyster anser att om jag springer nästa år och vinner så kommer vi ha råd med ridskola och alla problem är lösta. Själv anser jag att spara lite känns mer vettigt. Den där roliga 7-åringen kläcker ur sig så mycket roligt.
"Mamma titta ser jag fattig ut nu?" Det här med pengar verkar vara nått som hon funderar på.




Vi hade förmånen att hänga med en riktigt rolig prick i helgen. Han kör sin egen stil och känner inga hämningar, han är liksom en frisjäl. Man har aldrig tråkigt och det gäller att hänga med i svängarna.

En annan underbar liten människa är kusinen som fyller två. Han är redan klok och delar ut kärlek utan att kräva nått tillbaka. 
            Hurra för finaste lillkusinen! 

Inga kommentarer: