lördag 10 maj 2014

Det är vad det är.

Det här med sömn och barn är oftast oberäknelig och irriterande. Fast ett accepterande som man inte rår över, det är som det är, helt enkelt. 

Jag kan räkna på mina tio fingrar hur många gånger storasyster har sovit längre än 07.00. Idag är hon så stor så jag behöver bara följa henne ner och ge henne något att knapra på för att själv återslutas i sömnens vagga en lördag. Det jag bara inte kan förstå är hur och varför det varje vardag aldrig vaknas före väckarklockan men varje lördag sker detta!?! Kommer detta att förändras med tiden och hon blir tonåring? Idags läget skulle jag kunna sätta min ena arm på att det aldrig kommer ske. Mitt förnuft säger dock att jag vill behålla min arm och att det kommer troligtvis förändras. 

När storasyster blev sjuk i hjärnhinneinflammation fick hon kronisknässelfeber, detta betyder att vid stress, oro och sjukdom kommer hon troligtvis få nässelfeber. Med detta fick hon börja äta antihistamin för att få hennes vardag att fungera. När det var som värst hade hon utslag två veckor en veckas uppehåll och två veckor igen. Idag har vi lyckats vara utan hystamin i en vecka, och utslagen är fåtal. kanske är det för hystaminets avsaknad som storasyster vaknar 05.30? Det var ju just det med barn. Man vet aldrig varför... Varför hon vaknar tidigt lördagar men inte vardagar, kommer det alltid vara så här?eller är det något som växer bort? Lider hon av det? Påverkar det hennes vardag? Kan vi göra nått för att hjälpa? Kanske är det dax att acceptera vad det är och inte göra en höna av en fjäder, eller måla fan på väggen. Det är vad det är helt enkelt. 

Inga kommentarer: