Jag beter mig mer som en lejonhona som ligger på vakt. Varje rörelse och andetag registrerad för att kunna vara steget före. Jag kan känna lukten av hennes rädsla i luften, då vet jag att inom loppet av 10 sek kommer hon inte kunna kontrollera reaktionen av den stigande febern, en kräkning. Varm som en glödande pinne och ojande över att kroppen värker ligger hon bredvid mig. Jag maktlös ligger bredvid och väntar. Väntar på att vara ett stöd och parera situationen.
Ett dygn har gått och Hon kan inte sitta eller gå för det snurrar så mycket för henne. Jag erbjuder mig att bära henne hon vägrar. Hon måste ligga plant, vi bär dig plant jag och pappa tillsammans? Hon tackar nej, jag kan krypa det går bra mamma. Hon kryper till toan och kämpar sig upp. Jag står där och med 6 timmars sömn inom 40 timmar börjar även mitt huvud snurra. Hon piggnar på sig några timmar, men jag vet att om 4 timmar är febernedsättande ute ur hennes lilla kropp och jag och feberjävulen kommer ses igen. Jag varvar med olika febernedsättande för det är bäst och då kan man ge mer per dygn. På natten har feberjävulen tagit min dotter igen och jag är helt slut. Jag får inte kontakt med henne hon sitter upp och säger att hon är rädd...
Jag byter med mannen för jag orkar inte mer, lejonhona har vaktat klart. Efter en och en halv timmes sömn vaknar jag av hennes febertopp är tillbaka. Vi torkar kramar och tröstar.
Dagen lättare mindre feber och piggare. Äter lite dricker mycket. Vår bästa husläkare Mons ger råd på telefon och säger att det är bra om febern går ner emellanåt då är det virus. Med hennes sjukdoms historia är det tyvärr helt normalt att tappa balansen vid förskylning o feber. Inatt är feberjävulen här men inte lika stark och tydlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar